Många som besökt kommunens ”Öppet Hus-möten” i Framtidspaviljongen i december undrar hur de kan påverka planeringen av den tänkta nybebyggelsen i stadskärnan.
Men alla är inte nöjda med de svar de får.
—Sundbybergs stad var bra i början på att informera och försöka göra oss invånare delaktiga. Men sedan vart öppenheten sämre och de tog fram en planskiss som går emot de flesta önskemål som vi gett utryck för, säger Britta Eskils, som bor i centrum.
Det är ganska tunnsått med folk när Allt Om Sundbybergs utsända kommer till det andra ”Öppet-Hus”-mötet i Framtidspaviljongen tisdagen den 12 december.
Syftet med ”Öppet-Hus-mötena” är att informera allmänheten om det senaste arbetsmaterialet som rör nedgrävningen av järnvägen och den planerade nybebyggelsen längs sträckan.
—De flesta som kommer hit vill veta mer om beslutsprocessen och hur de kan påverka själva detaljplanen, säger Catrine Bjulehag, och berättar i samma andetag att det var fler besökare på första informationsmötet den 5 december.
Hon är kommunikatör på Sundbybergs stad och en av de handfull tjänstemän på plats denna kväll.
Framtidspaviljongen (den gamla S-Grillen) ligger, för dem som eventuellt inte vet, mitt på det numer tämligen omtalade Torget i Sundbybergs centrum intill Landsvägen.
Det ingår i en del av förnyelseplanen av stadskärnan och har väckt många känslor och åsikter.
Torget är en hjärtefråga för eldsjälarna inom Nätverket Trivsam Stadskärna, men även för många andra Sundbybergsbor.
Man är främst rädd för att det nya Torget kommer ”byggas igen” med flera höga, skuggande byggnader. Istället vill man se ett mer öppet, grönskande torg med få, låga byggnader; ”mindre paviljonger” som kan hysa caféer och liknande verksamheter.
Jenny Beijar, planarkitekt och Catrine Bjulehag, kommunikatör på Sundbybergs Stad, märker att många boende vill veta mer om hur de kan påverka detaljplanen för den väntade nedgrävningen av järnvägen och nybebyggelsen i stadskärnan.
”Vi behöver en grön lunga för kravfria möten”
Bland besökarna syns några inom Nätverket för Trivsam Stadskärna, och några ”vanliga” förbipasserande Sundbybergsbor. Staden bjuder kvällen till ära på kaffe och Lussebullar.
Framför en planskiss pågår en engagerad diskussion mellan en av projektledarna från kommunen och en kvinna från Nätverkets innersta krets.
Kvinnan från nätverket pekar upprepade gånger på området där det nya stationshuset är tänkt att byggas. Hon har många synpunkter om det och förslag till förändringar staden skulle kunna göra. Projektledaren lyssnar uppmärksamt, frågar där hon inte riktigt hänger med och förklarar hur staden tänkt I gengäld när skissen tagits fram.
Britta Eskils, Sundbybergsbo sedan många år, står en bit ifrån och iakttar.
Hon bor i centrum, ”på mitten av Järnvägsgatan”, och berättar att hon följt processen och debatten sedan start. Hon var tidigare engagerad i nämnda nätverk.
Vad har tagit henne hit en snöslaskig, rå vinterkväll strax före jul?
—Oj, det finns så mycket att säga om detta så jag inte riktigt vet vart jag ska börja någonstans! säger hon, tar av sig jackan och samlar sig.
Kommunen var bra på att informera och göra oss delaktiga i början, men allteftersom så blev insynen sämre och de tog fram en planskiss som i stora delar går emot de önskemål som många av oss sundbybergsbor gett uttryck för; som att bevara den unika småstadscharmen med lägre bebyggelse. De hus de hitintills visat skisser på är fyrkantiga betongkolosser till monster. Hur kan de tycka att de passar här i Sundbybergs centrum? undrar hon och skakar lätt på huvudet.
Och de som vill klägga igen Torget med massa byggnader, hur tänker de? Vi människor behöver mer öppna ytor för mentalt välbefinnande, för att kunna andas. Inte massa husväggar som stänger in oss. Jag skulle vilja se en grön ”lunga” på Torget för rekreation och kravfria möten. Det ska inte behöva kosta något att vistas där.
Britta Eskils målar upp en vision om ett Torg som skulle kunna ha en liten teaterscen i ena hörnet, en levande torghandel av exempelvis blommor och grönsaker, en skateboardramp för de unga, liten skridskobana på vintern för alla och en vacker fontän att naturligt samlas omkring med omgivande bänkar. Och en större gräsmatta att kunna sitta på, och massa buskar och blommor. Kort sagt; ett grönskande torg med plats för både aktivitet och vila.
—Människor som är här på besök eller i sitt arbete, ska kunna känna: Wow, här är det verkligen trevligt och välkomnande när de kliver av pendeln eller Tvärbanan, fortsätter hon.
Bredvid oss är planskissen som visar den tänkta bebyggelsen längs med den nedgrävda järnvägen.
—Det här är bara en skiss på hur de nya byggnaderna skulle kunna placeras och inte hur de kommer se ut, understryker kommunikatören Catrine Bjulehag.
På ett annat bord intill står en planprogramområdesskiss som visar vilka områden i centrum som berörs i de olika etapperna, markerat i gult (1), lila (2) och grönt (3), se bild, reds. anteckning.
Först ut är nedgrävningen av järnvägen och nya stationshuset.
En annan skiss visar de olika faserna i beslutsprocessen gång, från planbesked till laga kraft.
Om besökarna får en klarare bild av turernas gång efter skådande av denna återstår att se.
Elin Öhman, projektledare från Sundbybergs stad, och en kvinna från Nätverket Trivsam Stadskärnas kärngrupp, har en intensiv diskussion om området nära det nya tänkta stationshuset på Järnvägsgatan.
Tjänstemännens inflytande
På en direkt fråga om hur mycket makt tjänstemännen i projektet från Sundbybergs stad har när det gäller detaljplanen och dess utformning, blir Catrine Bjulehag och kollegan Jenny Beijar, planarkitekt, lite ställda.
—Ja, det är frågan egentligen…, säger Jenny Beijar och blir tyst en sekund.
Det är lite svårt att svara på. Vi är så många i det här och jag bara är med i utredningsdelen som planarkitekt. Än är det mycket analyser kvar att göra och ta hänsyn till.
Catrine Bjulehag fortsätter:
—Nu är det först och främst nedgrävningen av järnvägen som är i fokus så att första spadtaget kan tas år 2020 enligt tidplanen. Det beräknas ta cirka åtta år.
—Det andra, bebyggelsen osv., är helt underordnat detta. Exakt hur höga husen kommer att bli, vilken placering de får och andra detaljer, kommer beslutas längre fram. Innan vi kommer dit krävs det många fler utredningar och ställningstaganden. Det är en lång process.
Marabouparken måste bli mindre hemlig
Vi fortsätter titta på planskissen tillsammans och kommer in på delen som inkluderar Marabouparken.
Båda Catrine Bjulehag och Jenny Beijar ser gärna att den blir mer synliggjord och mindre ”hemlig” i framtiden.
—I dagsläget är det lätt att missa ingången till parken. Man får nästan leta efter den. Hela parken är omsluten av mycket växtlighet och höga träd mot Bällstaån. Det gör att många som inte känner till den missar att den finns, säger Catrine Bjulehag.
Hon och Jenny Beijar hoppas att parken och konsthallen ska upptäckas av fler efter nedgrävningen av järnvägen och den nya, tänkta bebyggelsen omkring, samt i och med att det nya bostadsområdet Fabriksparken står färdigt som nu byggs mittemot.
—Nu känns det lite som om parken tillhör en sluten grupp av beundrare. Det tycker vi är lite synd.
De nämner i samma veva att det finns några hus längs Löfströms allé, nära Marabouparken, som inte är K-märkta, som kommunen för närvarande undersöker om de kan rivas eller göras om för ”öppna upp mer” mot parken och Bällstaån.
Fortsättning följer.
Ett till Öppet-Hus-möte” kommer hållas I Hallonbergens centrum den 19 december.
Catharina Tunestad
Journalist och Sumpanbo sedan 2002
