Bidragen inlämnade och utvärderade.

De tre koncepten som gick vidare i den internationella workshop ”Doughnut Districts” som hölls innan sommaren är nu färdigställda. Slutrapporterna är inlämnade och Vasakronan håller en dialog med Sundbybergs kommun, som ännu inte visar något stöd för att bebygga området. Oavsett skissar Vasakronan vidare. Den kunskap man samlar in drar man nytta av i andra projekt.

Läs föregående artikel!

Stadsdel Kymlinge Del 2. Doughnut districts

KORTA FAKTA OM NORRA KYMLINGE

I Norra Kymlinge vill Vasakronan bygga en helt ny stadsdel och ambitionen är hög – att bygga den mest hållbara staden för världen. Stadsdelen skulle kunna ge upp emot 7 000 bostäder samt service och arbetsplatser. Området ligger i Sundbybergs kommun, söder om Kista och norr om Igelbäckens naturreservat och omfattar 55 hektar mark. Området gränsar till tre kommuner – Sundbyberg, Stockholm stad och Sollentuna – och avgränsas av de stora vägarna E4 och E18. I Norra Kymlinge finns redan en tunnelbanestation som med små medel skulle kunna färdigställas och öppnas för trafik. Stationen ligger mellan Kista och Hallonbergen på den blå linjens Akalla-gren. En bebyggelse i Norra Kymlinge och öppnandet av tunnelbanestationen skulle öka nyttan av naturreservatet Igelbäcken och göra det tillgängligt för fler. Vasakronan är ensam ägare till området. Det ger unika förutsättningar att utveckla området på ett långsiktigt och bra sätt

Vasakronan är en av de största fastighetsägarna i området med ett engagemang i både Järvastaden och Ursvik sedan 90-talet. Nu vill man återigen se över möjligheterna att öppna upp stationen Kymlinge och göra naturreservatet mer tillgängligt.

Ett känsligt uppdrag kräver proffs

En hög ambition om att skapa den mest hållbara stadsdelen i världen kräver spetskompetens i alla områden. De tre team som arbetade fram koncepten bestod av experter inom arkitektur, hållbarhet och teknik.

Projektet tar avstamp från FN’s globala mål för hållbar utveckling. Men de skrivna målen räcker inte till för att uppfylla kraven som den mest hållbara stadsdelen i världen kräver. Frågan om, hur man kan leva och vistas i Kymlinge utan att påverka miljön/planetens gränser negativt kvarstår. Än så länge har man bara skrapat på ytan men det finns idéer i de tre teamens rapporter som kännetecknar innovativa lösningar. Hur ett hushåll kan bli självförsörjande, hur transport inom området kan ske utan fossila bränslen och hur man kan leva och arbeta inom stadsdelen.

Men för att pusselbitarna ska falla på plats krävs att kretsloppet fungerar. En cirkulär och hållbar ekonomi inom stadsdelen är en nyckel. ”Use wise and reuse twice” säger ganska mycket. Att använda lokala resurser såsom träd för byggnation, något som är mycket på tapeten nu, läs mer här. Att odla gemensamt är också en viktig nyckel. Här föreslås inte bara lotter för grönsaker utan även att utnyttja det närliggande vattnet för fiskodling. För att kunna leva såhär är det viktigt med närhet. Kista, Silverdal/Sollentuna och övriga Sundbyberg är nära. Om man har linbaneloopen som Stockholmsbyggmästarna föreslår i åtanke så finns ännu fler möjligheter för transport.

Flexibilitet är också en nyckel som också presenteras i ett av förslagen. Tänk att bygga låga hus om 2-3 våningsplan inom ett kvarter för drygt 200 hushåll på en area om ca 20 000kvm. En flexibel struktur låter invånarna i kvarteret själva modifiera väggar, planlösning och luften mellan husen för aktivitet och verksamhet. Med närheten till marken skapar man en trygg och trivsam miljö för barn, närhet till trädgårdar, omgivningen mm. Man presenterar även lösningar för mobilitet och transport utan att köra omkring i traditionella bilar. Tänk förarlösa bussar till exempel, de finns och används idag (se exempel på Olli här).

Integrera med sprickdalslandskapet

Norra Kymlinges landskap är kuperat och överfördes till Sundbybergs kommun från Stockholm 1971. Bland rapporterna så föreslår man att inte spränga i marken utan att bygga med terrängen. Att antingen anlägga längs terrängen, transplantera byggnader eller att integrera naturen med byggnadsstrukturerna. Detta låter ju förstår väldigt flummigt vid första anblick men det ligger lite mer bakom idéerna. Genom att integrera nybyggnation med landskapet behöver inte naturen gå förlorad. Men det tar inte slut där. Tänk att även kunna producera din egna energi, mat och ta hand om avfall inom hushållet.

Istället för att spränga i landskapet kan man anlägga husgrunden längs det. På så sätt kan man platsbygga hus utan större ingrepp i natur och forsla schaktmassor. På det här sättet kan byggnationen komplettera naturen istället för att ersätta den. Detta är inget helt nytt sätt att bygga på. I Stockholm finns flera sådana här exempel, inte minst i Södermalm.

Ett mer vågat förslag är att transplantera mark och bygga ihop med byggnader. Om man exempelvis skulle behöva kapa en bergstopp för att markförhållandena till ett hus skulle kräva det så kan man förvara den marken under tiden huset färdigställs. När byggnaden sedan är på plats placerar man den utskurna marken i byggnaden (se exempel på liknande lösningar i Sundbyberg här och här).

Ett tredje förslag visar en vision om att sammanfoga både natur och byggnad. Den ihåliga struktur kan ge plats åt naturens framväxt. Här kan man även anlägga växtväggar som får möjlighet att integreras med naturen.

Vad är slutsatsen?

Att skapa den mest hållbara staden som ger mer än vad den tar är en spännande tanke och kräver ett stort ansvar. Vem ska bo här då, och har man råd? All innovativ teknik ska ju finansieras och vara ekonomiskt hållbar också. Vad anser du om förslagen och idéerna om att bebygga Norra Kymlinge i framtiden?